Tiden går, minnena består
Känns som igår, den tunga nyheten kom.
Det är läskigt att tiden går så fort samtidigt som det är en lättnad.
Vi som älskar dig och saknar dig har klarat oss en hel månad, även fast det känns som igår.
Du finns i runt oss, bredvid oss och framför allt i oss.
Du lämnade lite av dig kvar i oss alla, att de de ljusa i allt och att alltid försöka vara possitiv.
Tiden kommer ticka vidare för oss, vi kommer minnas, sakna och gråta vissa dagar men andra
dagar kommer vi le.
Det är en tröst att du ville ha det så här, samtidigt som det smärtar.
Bilden på "geneta gänget" är framkallad och sitter nu i en fin ram så att jag kan se den varje dag.
Minnen som är helt ovärdeliga, jag hade det tungt på den tiden men du och Lengman fick mig att må som en prinssesa. Jag är otroligt tacksam för allt du gjort för mig och många andra.
Vi har det tungt vissa dagar, vissa timmar, vissa nätter.
Men jag tröstar mig med alla dessa timmar när du fick mig att skratta tills jag grät och alla värmande kramar.
Du är inte död, vi kan bara inte se dig. Du är inte död, du lever för alltid i vårat minne!
Vi måste leva vidare för att du ska kunna leva, även fast det gör ont.
Du är saknad!
Två girls på 32 kvm
Hon flyttade in hos mig i Söndags. Jag har fått hennes säng som är en 160 säng, denna får jag dock inte njuta av försen efter sommaren, sorgligt men sant.
Istället sover jag likt en olydig äkta maka på soffan, vilket inte gör mig nått eftersom jag har en sjuk förälskelse till att sova i soffan även när jag är ensam.
Nu väntar vi på att Johnny ska komma och sätta upp en hylla åt oss i badrummet.
(I skrivandets stund, kom Johnny och hyllan är nu uppe) Det blev fantastiskt fint och bra.
Två tjejer = EN MILJON HÅR OCH SMINK SAKER!
Igår blev de lite shopping, kul att lufta pengarna lite eller nått.
Köpte bland annat en svart klänning som tydligen ska va nått slags MÅSTE i alla kvinnors graderob, inte i min försen nu, me jag har alltid varit lite efter.
Nya solbrillor blev det också eftersom mina gamla typ bara består av REPOR, REPOR och flera REPOR!
Så fram till sommaren är detta en blogg om livet som sambo i en mini lägenhet ;)
All my love // Leka
vänner, vänner och vänner....
Jag har tagit förväl av två personer detta året. Min mormor och min vän.
Att mista någon gör ont och man ägnar mycket tid till att minns och tala gott om dem.
Man saknar dem och önskar att man tagit sig mer tid till dem för att hälsa på och berätta va det betyder för en.
Krama om dem av hela sitt hjärta.
De är borta nu, det finns inte längre med oss och man hoppas att de visste vad man tyckte om och kände för dem. Men livet måste gå vidare och man måste kämpa på, komma ihåg de saker man lärt sig av dem och minnas med glädje.
Man får inte glömma de personer som är kvar, sina familj och sina vänner.
Jag ägnade många rader i mitt brev till min vän till att tacka honom för allt han gett mig.
Men nu vill jag hedra mina vänner som fortfarande finns kvar, för de är allt jag har.
Jag vill hedra mina vänner i livet och inte bara efter sin död, jag vill vara säker på att de vet att jag älskar dem och att de är ALLT för mig.
Inga nämnda, inga glömda.
Tack för:
- Hjälp och stöd när livet känns svårt
- För mysiga middagar
- Härliga och underbart mysiga filmkvällar
- Timmtals långa telefonsamtal
- Skratt
- Tårar
- Indriger
- Kattpassning
- Trevliga SMS
- Bråk
- Biobesök
- Promenader
Listan kan göras längre... Det jag menar är tack för ALLT, så väl som skratt till bråk, det är ni som ger livet mening, det är tack vare er jag är den personen jag är. Utan alla dessa relationer så skulle det inte hända någonting. Jag har sagt miljoner gånger att man inte ska slösa på ordet älskar, men det finns inget annat ord för det jag känner för er. Jag älskar er alla.
I get by with some help from my friends!
UTAN ER HADE VÄRLDEN INTE VARIT DEN SAMMA!
Alltid i mitt hjärta
All my love // Leka
Linkan-känslan
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Varför är känslor så svåra att beskriva med ord?
Varför ska det va så svårt att beskriva viktiga saker som betyder mycket för en?
Man kan säga att man är kär, men att bara säga att det gör en gladare är inte tillräckligt.
Det var en sådan känsla du förmedlade min vän, Linkan-känslan. Ett fenomen som bara fanns i dig.
Känslan du gav en går inte att beskriva med ord, så jag kom på ett eget ord: Linkan-känslan.
Ett fenomen som bara kan förstås av de personer som hade äran att lära känna dig.
Vi kan inte förklara det du gav, allt det du utstrålade men jag har samlat det i min egna term.
Det låter så konstig, men jag har tänkt så ofattbart mycket den senaste tiden och en sak som slår mig är att jag är mindre rädd för den dagen då min egen tid på jorden är över. På nått sätt känner jag mig mer trygg med det faktum att det kommer ta slut för oss alla, tror det är för att jag i mitt inre vet att vi alla kommer ses på andra sidan igen och att du redan är där känns betyggande.
Du fick mig alltid att känna mig trygg.
Jag saknar dig min vän.
Du har gjort oss alla till bättre människor, du lever kvar i oss alla.
Saknar Linkan-känslan och alla kloka ord
Det är ofattbart att du inte är kvar på denna jord
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
