Jag drunknar i kläder, när jag flyttade upp till piteå hade jag med mig 4 svarta sopsäckar med kläder med mig upp och då skulle ni sätt min min när jag insåg att jag bara har 2 pytte pytte garderober, var av en är för att ändast hänga upp saker. Gaaaah.... Och tyvärr växer sig klädsamlingen bara större och större också...förstår inte varför :-/

Iaf idag så fyndade jag två sovlinnen och en långärmadtröja för 49 kr st, allihopa. NICE tänkte jag.
Nyligen fick jag dock oanvända kläder av Angelica som hon köpt på sig men aldrig använt för att hon redan har förmycket precis som mig. HERREGUD nu kan jag knappt öppna garderoben utan att bli attackerad av linnen, tröjor, byxor och annat skit och då ska ni veta att HALVA garderoben befinner sig i ett hörn av lägenheten och väntar på att tvättas (trotts att jag har tvätttid nu i skrivandes stund)
Jag insåg iaf att jag måste rensa, och bad gulligt Magnus om hjälp sen när han är uppe, som ni vet så är jag kvinna och lider därför allt för ofta av sjukdommarna BESLUTSÅNGEST Samt SEPERATIONSÅNGEST.
Det första han säger är "BRA DÅ KAN DU KASTA DEN DÄR FULA TRÖJAN MED EN FULGUBBE SOM GAPAR PÅ, JAG HATAR DEN" Han menar alltså MIN CIRKUS CIRKÖR tröja, den jag köpte när jag brev frälst under föreställningen Inside out, DEN vill han att jag ska kasta.. detta vägrar jag ju naturligtvis.. sen så försökte jag säga att jag kunde kanske kasta ETT av mina TVÅ par baggyjeans - vilket ledde till diskutionen varför kan jag inte slänga båda, jag är ju TACK OCH LOV INTE HIPHOPARE längre (Hans ord, inte mina)  

Så jag ska nog hålla honom borta fran garderoben och försäkerhetsskull sätta lås på den, så inte nått försvinner på nått mystisktvis.. jag tänker även FÖRALLTID stå för tvättandet!
Man kan helt enkelt inte bara kasta bort kära minnen så där utanvidare, när ska männen förstå det?

All my love // Leka