Tänkte börja med några av dina egna ord.
Från en dikt du skrev för flera år sen.....


"Men tillslut tar vägen slut och våra stigar skiljs åt
Det är där våran vandring också tar slut
Någongång kanske våra vägar möts igen
kanske inte alls" 

Vi befinner oss på olika vägar, två olika världar.
Det gör ont och det är svårt att förstå.
Du som alltid hade en öppen dörr för de som behövde dig.
Du ville inte låta oss öppna våra dörrar för dig
Du hade bestämt dig och var fylld av mod.
Jag blev till en början arg, arg för att det är så svårt att förstå
Men jag vet, du ville detta och jag kan inte klandra dig för det du kände

Alla minnen vårdar jag i djupet av mitt hjärta
Jag är hedrad
Jag fick lära känna en så underbar person som dig
Du lever för alltid, i mitt hjärta och i mina minnen

Jag hoppas att du fått den ro du sökte, jag hoppas du sover gott
Jag hoppas du vet att du var och är älskad
Jag hoppas du vet att du är saknad

Jag hoppas och vet att våra vägar kommer mötas igen, någongång där uppe i himmelen.
Men inte ännu, inte ännu min vän.

Vila i frid, min ängel
Tack för att du fanns
Verkligen, från djupet av mitt hjärta: TACK FÖR ATT DU FANNS