Det finns en person som får mig att hålla hopp och tålamod uppe.
Personen som jag vid en tidpunkt i livet svor över att aldrig prata med i hela mitt liv.
Jag skulle glömma och gåvidare och aldrig någonsin se tillbaka.
Han skulle inte finnas som en ända liten bit i min tillvarao.

Det va så jag kände då, men inte nu. Nu är han en av dem som står mig närmast, en av dem jag ringer när livet står i brand.  Varför hjälper han mig? Varför ger han mig hopp?
Jo för det jag kände för honom när jag svor på att aldrig någosin skulle se åt hans håll igen, de e nog så många kommer känna för mig och jag kommer känna för dem i framtiden och nu. Men HAN är ett bevis på att man växer upp att man kan sluta känna ilska och hat och låta en vänskap växa fram istället.

Med det i huvudet hela tiden tänker jag då, att flera olika situvationer jag befinner mig nu alltså kommer lösa sig någongång i framtiden. För kunde jag förlåta och glömma så kan jag de även senare i livet och då borde andra kunna förlåta mig. Tillslut..................kanske allt löser sig...............


All my love // Leka