Undrar och försöker förgäves minnas varför jag bokade biljetten till Södetälje.
Nu kollar jag på biljetterana och det ända jag känner är, jaha nåra tusen i sjön..
Jag skulle försöka verka vuxen och jag skulle göra mitt hembesök rakryggad, jag skulle ta de som en man
(i mitt fall kvinna) men så blir det inte.. Jag viftar med vitflagga och ger upp.
Jag lägger mig, jag orkar inte vara stark, jag orkar inte lägga ner mer energi. Jag orkar inte ta fler smällar.
Såren har inte läkt, de blöder fortfarande och det är mer än mitt psyke klarar av...
LIDA, när du sätter dig in i min situvation och när du förstår hur jag kanske mår så kommer du förstå...
Släng inte din skit på mig, jag behöver inte mer skit nu...
Mina biljetter kommer att användas, och det användas av mig med två personer i åtanke, mamma och pappa..

All my love // Leka