Jag känner hjärtslagen i ryggen och jag hör andetagen precis vid örat
Ändå nyper jag mig i armen och undrar om de hela är en dröm....
Nyp mig i armen finns du på riktigt, om inte väck mig inte Kristoffer det är viktigt.....

Finns inget underbararare än att somna vid din sida...

Tillbaka till ensamheten och tomheten...

Packade förresten ihop mitt rum när jag va hemma..5 kartonger står nu och skräpar hemma hos pojken.... Resten slängdes typ 4-5 svarta sopsäckar av mitt liv.. Tufft...

Hur som hellst så hade vi en lektion om grupp psykologi idag, tråkigt...  Börja undra över vad jag får ut av någon kurs jag haft hittills alltså...Känns som jag går lärolös ur klassrummet varje gång... Hoppas de blir bättre snart...
Men tanken slog mig att det skulle vara kul att be klassen att förklara mig med typ 3 ord.. Kommer med störta sannorlikhet bli samma ord som vännerna där hemma skulle använda sig av. Man är en annan människa med olika människor, det gör en inte till falsk alla är såna medvetet och omedvetet... Jag är inte samma person med min mamma och pappa som med Kristoffer tillexempel.. Och jag är inte samma person mot lärare som mot klasskompisar. Skillnaderna kanske är stora men de finns där.. Där hemma uppfattas jag nog som en mer öppen och social person medans jag här i Pite nog uppfattas som mer tystlåten och inte så engagerad i att vara glad och pratig... En roll jag valt att ta, den roll jag trivs med..
En kompis sa till mig en gång att 5 min med mig är typ en veckas socialliv och att man kunde klara sig en vecka utan andra bara man träffa mig i 5 min så hade man varit social för en vecka fram över, så extremt ser nog inte ens på mina vänner där hemma på mig nu, eller jag vet inte men ja tvivlar på de, känner mig inte som den tjejen längre... Jag är inte den tjejen längre...

All my love // Leka